Idag fyller min älskade år!

Grattis till dig, min bästa T

Vad vore livet utan dig vid min sida?

Idag har jag levt exakt 730 dagar utan dig i mitt liv.
Men inget har någonsin var sig likt under dessa dagar.
Varje dag finns en känsla av tomhet.
Och varje gång något hänt, något som jag vill berätta för dig,
har jag så många gånger tänkt tanken att ringa dig.
Och varje gång slås jag av verkligheten att det inte går.
Då, då gör det ont.
Om du visse hur många gånger jag slagit ditt telefonnummer.
Bara för att.
Tänk om jag någon gång lyckas nå dig.
Men varje gång berättar rösten i mitt öra att numret upphört och hänvisning saknas.
Hänvisning saknas.
Kunde det finnas bättre ord?
Åh, så jag undrar var du finns.
Finns du här hos mig?
Ser du mig ibland,
delar vi samma glädje och sorg ibland?

Den vackraste människan har lämnat mig för alltid,
och hur mycket jag än önskar att vi kunde lösa korsord,
skvallra eller bara vara Farmor och Ida tillsammans
så är det endast en önskan.

Men hos mig finns du och lever för alltid kvar.

Älskade lilla farmor - om du visste vad jag saknar och älskar dig! ♥


This burden is a precious burden
As precious as you
Brought into my world
The world that's after you

Just idag är en dag då jag längtar hem till norrland.
Jag längtar efter min älskade pappa,
tryggheten där hemma
och inte minst älskade lilla Zigge.
I mina ögon är det den bästa och mest speciella hunden i världen.
Den är så förstående ena stunden och nästa stund full av bus och kärlek.


Idag önskar jag att det var semester igen och jag befann mig hemma och lekte med denna sötnos.

Eftersom jag just nu befinner mig på jobbet bjuder jag på ett tidsinställt inlägg.
Det är skönt att vara själv för några dagar, men nu tycker jag att det gått alldeles för lång tid utan min T.
Han åkte i söndags eftermiddag och är inte hemma fören imorgonkväll någon gång.
Ytterligare en kväll och natt utan honom.
En positiv fördel är att jag får hela sängen för mig själv.
Men det är när vi människor är ifrån varandra som vi inser hur mycket vi betyder för varandra.
Och jag tror alla mår bra av det ibland.
Men nu vill jag bara ha hem honom och pussa på honom!

I helgen är det 4 år sedan T och jag träffades för första gången.
Till hösten har vi varit tillsammans i 4 år.
Det känns sjukt med tanke på att jag tyckte vi nyss träffades.
För att uppmärksamma det här hemma gick jag till blomsteraffären och köpte 4 stora rosor.
En ros för varje år tillsammans.

Ibland känns du så nära, så äkta att mitt hjärta bara vill brista.
De dagarna känns extra tunga. Allt jag åstadkommit känns oviktigt, oväsentligt och misslyckat.
Allt utan betydelse.
Allt som skulle kunna rädda mig då är din röst, din kalla tunna hand och din kärlek.
Allt som någonsin haft betydelse, det var DU.
Så som jag älskat och älskar dig.
Hur jag ska klara ett helt liv utan dig är för mig en gåta.
Den saknad jag känt under 1½år är obeskrivlig.
Det fanns en Ida innan den 29 november och det finns en tid där efter, men med en annan Ida.
Så många gånger jag velat lyfta telefonen och slå ditt nummer, 513 67,
men varje gång får jag till svar att nummret upphört utan hänvisning.
Utan hänvisning.
Är det så livet blir efteråt?
Utan hänvisning?

Ibland gråter jag mig till sömns i längtan efter dig
Ibland möter jag små tanter i mitt jobb som påminner om dig,
som har samma kärlek.
Men det finns aldrig någon som du.
Det kan aldrig bli detsamma
och det svider något fruktansvärt i min själ.
Hjärtat funderar iband på att sluta slå sina slag av saknad.
Men inners inne så känner jag din stolthet och din kärlek.
Ibland hör jag dina kloka visdomsord eka inom mig.
Ibland tittar jag på en film där du berättar att du älskar mig.
Allt detta gör att jag orkar ett tag till.
Tills nästa gång hela jag vill brista.

För mig var du mitt allt,
den enda jag hade behövt ett helt liv.

igår efter jobbet kom jag hem och min älskade T hade diskat.
Det var för mig en befrielse då diskberget växte sig större och större
och jag hade ingen ork att ta tag i det innan jag gick till jobbet.

Tänk vad små grejer kan betyda så mycket

Igår efter jobbet så värmde solen fortfarande lika gott.
Jag och T åkte snabbt hem och bytte om innan vi åkte ned till glassbaren.
Åt glass och njöt av den underbara sommarvärmen!

Och vet ni att numera finns de ruggigt goda delicatobollarna även som glasssmak.
Med små delicatobollsbitar i glassen.
LJUVLIGT var ordet.

Idag ser vädret ut att bli lika underbart, +16 grader i skuggan just nu, stämmer det verkligen?
Idag är det sommarkläder som gäller och solande.
Perfekt att vara ledig!

Idag lämnade vi hantverksgatan och njöt i solen.
Vi köpte varsin kaffe på Espresso house och satt sedan och solade på trappan vid torget.
Det var helt underbart och jag hoppas det kommer fler dagar med denna värme.

Till vänster ser ni även min nya härliga och passande färg på naglarna.
Depend nr 210.

Hoppas eran helg varit lika underbar

Tredje och sista nattpasset inatt. Ska bli skönt att vara ledig ett par dagar.
Funderar på en shoppingdag i Göteborg i helgen.
Vi får se, T åker bort i alla fall.
Vilket för tillfället känns trist eftersom det jag saknar mest när jag jobbar natt
är att få sova bredvid honom.
Det känns som om det är alldeles för få minuter vi hinner ses.

Varje dag när jag ser min ring blir jag lycklig. Tänk att det är mig du vill vara med.
Snart 4 år, och jag hoppas det bara är början på en saga så stor att jag inte kan ana.
Jag vill alltid vara din.

Wise men say only fools rush in
But I can't help falling in love with you
Shall I stay
Would it be a sin
If I can't help falling in love with you

Like a river flows surely to the sea
Darling so it goes
Some things are meant to be
Take my hand, take my whole life too
For I can't help falling in love with you..

Jag älskar dig min T

♥

Idag bjuder jag på en bild på finaste Zigge.
Det är den bästa hunden jag vet.
En gång avskydde jag hundar,
Men Zigge har ändrat min syn.
Det är den underbaraste och knäppaste hunden jag någonsin träffat.
Han är som mig, fast med fyra ben.

Till sommaren åker vi till Stockholm
jag och T.
3 nätter och 4 dagar i Stockholm.

Precis så som jag önskade, tänk hotellfrukost. Det är något sjukt underbart gott med hotellfrukostar.
Tänk det är alltid det jag ser fram emot när jag bor på hotell.
Inte på att få sova i en skön säng, för det har jag redan.
Men frukosten med all frukt och all mat.
Ja det blir perfekt

JAG SKA FÅ VISA T MITT STOCKHOLM!

Från min underbara farmor
och dessa ord kan jag läsa hundra gånger om dagen.
Jag älskade att Du var min farmor.

Du var min lycka
som alltid fanns där för mig

Idag är det 1 år sedan du lämnade mig. För ett år sedan hatade jag varje minut som gick.
Jag visste inte hur jag skulle klara mig utan dig.
Idag hatar jag varje år som går utan dig.
Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag tänkt tanken att jag ska ringa och berätta något för dig.
Men så kommer jag på mig själv att det inte går och då går hjärtat sönder.
För ett år sedan frågade jag mig hur hjärtat skulle orka slå, men hjärtat
verkar fortsätta slå, men inte på samma sätt, en del av glädje är försvunnen.

Vi som delade så mycket tillsammans, ja allt delade vi skulle jag nog säga.
Du var den starkast lysande människan i min närhet.
Det finns ingen som är som Du.

Du var den närmsta i mitt liv, som jag kunde berätta allt för.
Det var med dig jag ville dela alla stora händelser.
Det var för dig jag ville berätta det först för.

Min farmor gav mig en gång ett löfte att hon skulle leva tills jag gått klart gymnasiet.
När detta löfte infriats och jag ett halvår senare skulle läsa till sjuksköterska.
Då ändrade hon sitt löfte, hon skulle leva tills jag var klar sjuksköterska.
Det var nära att detta löfte infriades, det var ganska precis 1 ½ månad kvar av skolan.
Så när den dagen väl kom, fanns ingen större glädje över att ta examen.
Det var för farmor jag ville berätta att jag hade fixat det.
Och jag vet att min farmor hade varit så stolt.
Hon hade sagt så vackra ord, och det var med henne jag ville dela denna glädje.
Nästa stora händelse var när T och jag förlovade oss.
Jag sa inte ett ord om detta till någon i familjen.
Vet ni varför?
För först ville jag ta mig till farmors grav och berätta det.
Jag vet precis hur hennes leende hade sett ut, och vad hon hade sagt.
Det är minnen av hur jag minns och tror min farmor hade reagerat.
Vackra men ack så overkliga.

Farmor var den pusselbit som formade mig och för att kunna klara ett liv utan henne så
måste jag leva på hoppet, minnen och denna saknad.
För farmor var mitt allt. Den vackraste personen i mitt liv.
Den 3 december 2009 skulle jag examineras i mina sjuksköterskekompetenser.
Den dagen vaknade jag med en enorm smärta i hälen och jag har aldrig
haft ont i min häl. Men min farmor hade ont i sin häl. Så den dagen gick jag till
examinationen med tron att min farmor fanns där hos mig på något sätt och stöttade mig.
Sa till mig att det var det enda rätta att gå dit och genomföra examinationen.
Inners inne hade jag ingen lust, men jag gjorde det och blev godkänd.
Efter denna dag försvann smärtan i hälen och har aldrig känt den igen.
I fredags fick jag urinvägsinfektion.
Och urinvägsinfektion var precis vad som tog min farmor ifrån mig.
Jag vet att det är små händelser som i sig är obetydliga, och som jag formar
till en koppling till min farmor.
Men det måste jag göra för att orka leva utan henne.
För mig måste dessa små obetydelsefulla händelser få förknippas med henne.
Låta mig tro att hon finns här hos mig på något sätt.
För jag vet inte hur jag kunnat klara ett år utan henne,
många tårar har gråtits.
Och saknade har bara blivit värre ju längre tid som gått.

Elvira, min vackra Elvira.
För mig är du alltid min farmor.
Och jag kommer fortsätta berätta små saker för dig.
Trots att det aldrig kommer komma ett brev på posten från dig.
Trots att du aldrig kommer ringa mig igen.
Jag kommer fortsätta se dig och mig som struten och farmor.
För mig är du den viktigaste pusselbiten i mitt liv.
Och denna pusselbit är så otroligt saknad för tillfället.