Just nu känner jag mig redo för den sanna kärleken, jag har varit utan den alldeles för länge. Trodde att jag hittat den. Han var nog inte redo. Men jag vill ha riktig kärlek.. Sann och trogen. Det som är större än något annat. Möta han som får mig att le bara av att tänka på honom. Han som gör att livet känns meningsfullt, underbart och bara så där jävla lätt.

Han som skickar söta sms till mig under dagen och berättar att han saknar mig. Han som är det första och sista jag tänker på innan jag somnar. Någon som jag kan titta på i timmar medan han sover. Han som ruffsar om mitt hår eller drar handen genom håret och sätter det bakom örat innan han kysser mig. Han som inte behöver säga något, våra blickar säger allt som behöver sägas. Han som får mig att stanna upp och le. Han som kan få mig att skaka när han rör min hud. Han som inte ifrågasätter allt utan respekterar och försöker förstå. Han som kan diskutera med mig i timmar om allt möjligt. Han som gör mig knäsvag när han kysser mig. Han som får mig att skratta. Han som jag kan gråta inför. Han som tar fram de bästa sidorna hos mig. Han som jag kan vara mig själv inför. Han som gör att jag försöker bli en bättre människa. Han som gör mig lycklig. Han som jag vill älska och vara med för alltid.

Det är precis vad jag saknar just nu.

Han som jag kan bråka med och ändå kan allt kännas så perfekt. Och jag vet att kärlek inte alls är som på film men jag vill ha en kombination av filmkärlek + kärlek i det verkliga livet. Fan vad jag saknar någon att visa min uppskattning och känslor för. Är det möjligt att han finns?