Idag har jag levt exakt 730 dagar utan dig i mitt liv.
Men inget har någonsin var sig likt under dessa dagar.
Varje dag finns en känsla av tomhet.
Och varje gång något hänt, något som jag vill berätta för dig,
har jag så många gånger tänkt tanken att ringa dig.
Och varje gång slås jag av verkligheten att det inte går.
Då, då gör det ont.
Om du visse hur många gånger jag slagit ditt telefonnummer.
Bara för att.
Tänk om jag någon gång lyckas nå dig.
Men varje gång berättar rösten i mitt öra att numret upphört och hänvisning saknas.
Hänvisning saknas.
Kunde det finnas bättre ord?
Åh, så jag undrar var du finns.
Finns du här hos mig?
Ser du mig ibland,
delar vi samma glädje och sorg ibland?

Den vackraste människan har lämnat mig för alltid,
och hur mycket jag än önskar att vi kunde lösa korsord,
skvallra eller bara vara Farmor och Ida tillsammans
så är det endast en önskan.

Men hos mig finns du och lever för alltid kvar.

Älskade lilla farmor - om du visste vad jag saknar och älskar dig! ♥


This burden is a precious burden
As precious as you
Brought into my world
The world that's after you