Jag lever.
Jag andas.
Jag jobbar.
Där av tystnaden.
Mängder av saker händer i mitt liv.
Bloggen ligger därför på pausläget.
Dessvärre.
Men snart dansar livet åter.
Då kommer inläggen att flöda.
(Observera ironin i ordet flöda;)

Ibland är tankarna djupa.
Jag vill vara ensam.
Tänka på en svunnen tid.
Fundera över mina val.
Blev det rätt eller fel?
Ibland vet jag inte, för då gör det bara fruktansvärt ont
Ibland vet jag, och då känns allt bra.
Varför känns det alltid som om hjärtat ska gå sönder dagar som denna?