Ja då har pappa o zigge precis åkt, och allt känns så sjukt jävla tomt. Hela jag känns tom. Inget känns uppmuntrande. Det är väl de negativa med att bo långt hemifrån, man träffas inte så ofta längre, inte så mycket och när man väl ses så finns det inga ord för hur perfekt min pappa är. Jag har en oerhört stor tur som har en sådan person till min pappa....

På planerna idag står det att jag ska ta mig till lindex, köpa en kofta och kanske något annat snyggt.. vi får se:) och sedan ska jag åka till min stora kärlek;)

Något som känns uppmuntrade för dagen är iaf att jag får träffa Thomas, och inte bara ligga här hemma och ha tråkigt och tänka på hur ensamt det plötsligt känns.. och nej, jag är nog ingen människa som trivs med att bo själv.. faktiskt.. även om det stundtals känns sjukt skönt att vara själv...

Och när jag följde med pappa ned till bilen och skulle säga hejdå så kom min jävla cp granne.. och frågade om vi kunde dämpa oss.. haha, min pappa är störtskön och blev vansinnig.. men som tur var behärskade han sig och jag bröt in och försökte behaga gubbjäveln genom att skylla på hunden och att det skulle bli bättre nu när de åkte för hunden leker ju och så... Till svar fick jag att "jag kanske är känslig för buller och så men jag trodde du gjorde det på pinnki"... Jag hade sån jävla god lust att slå han på käften.. varför skulle jag bullra och göra något med vilja för att störa mina grannar?! nä fy fan... kan inte gubben bestämma sig för att flytta och så kan jag få en underbart grym granne som inte stör sig på minsta lilla ljud? Äh va fan.. han ska inte få förstöra min deppardag och underbara dag.. kan man ha en dag som är både och? klart man kan

I miss my
daddy