Igår fick mitt liv en alldeles ny mening. Jag visste sedan tidigare vad jag känner för honom, men igår föll allt på plats... igår? fel kanske, det var nog bara det att jag fick inse att jag var tvungen att lämna honom. Inom mig så ville jag inte. Jag ville inte lämna honom. Jag ville bara berätta hur mycket jag tycker om honom. Att han förvandlar mig till en prinsessa, som hittat hem.

Han är allt som en enkel flicka som jag aldrig ens kunnat drömma om. Men tillsammans med honom så känner jag mig som det vackraste på hela jorden. Han som kan titta på mig på ett sätt som gör att det pirrar så där sjukt jävla underbart i min mage.. och ja - jag vet att jag sagt det förut - jag är kär... Men ärligt talat har jag aldrig vetat vad kärlek är...hur det är att vara kär innan jag mötte T. Den känslan jag haft innan är inget med det jag känner nu. Och nej nu säger jag det inte bara för att säga det. Så är det verkligen. Jag har aldrig haft en sådan känsla innan. Jag har aldrig tänk på någon så mycket som jag tänker på honom. Och det jag trodde var kärlek innan, var bara sjukt dåliga versioner av den sanna kärleken. Hade någon berättat för mig innan jag mötte honom, hur den sanna kärleken känns, hade jag aldrig trott dem. Men nu har någon öppnat ögonen och visat hur det ska vara. Att tänka på någon och det pirras och gör en så svag samtidigt är en underbar känsla. Att sakna någon så mycket att det känns som om någon håller på att äta upp dig inifrån är sjukt underbart väl den dagen jag möter honom igen. Att vara ifrån honom gör mig så svag att jag inte vet vars jag ska ta vägen.. om jag ska gråta eller skratta... När han kysser mig känns det som om 1000 blixtar går genom min kropp och jag har lust att berätta hur mycket jag egentligen tycker om honom. Om alla mina känslor som finns inom mig. Jag älskar när han tittar på mig och berättar hur mycket han tycker om mig. Igår önskade jag att tåget aldrig skulle kommit, och så som jag saknade dig när jag åkte, det gjorde mig svag, liten och helt förkrossad. Och nej, jag vill aldrig förlora något så underbart som honom. Jag tycker om honom så mycket att det nästan skrämmer mig själv. Men nej - jag är beroende av honom och inget skulle skrämma mig. Så är det bara. Mr. Lindqvist, i mitt liv finns ingen som du, du har visat mig hur livet ska vara, du har gett mig känslan jag så länge längtat efter och aldrig någonsin har någon gjort mig så lycklig som du gör mig.

Tack för att det var du
som visade mig den
Sanna kärleken